Denna skrivelse handlar om tillgången till sjukhus, det finns så många människor som jag själv, som har väntat, inte månader utan år, på behandling och operationer, jag har ett trasigt ben i mitt knä, jag har nu väntat i två år på en operation.

Jag kan inte gå mer än 200/300 meter utan att det gör ont, och vid flera tillfällen har mitt ben gett efter och jag har fallit till marken, men hittills har jag inte skadats. Efter två och ett halvt år har jag ännu inte ens träffat en läkare.

Jag önskar att det var allt, men tyvärr är det inte så. Jag har också haft ett bråck i två och ett halvt år, men jag har inte ens blivit remitterad till sjukhuset eftersom min läkare sa att jag bara kan bli remitterad för en sak i taget. Så om jag blir kontaktad för mitt skadade ben nästa vecka måste jag gå tillbaka till min läkare för bråcket, och kanske måste jag vänta ytterligare två och ett halvt år eller mer.

Allt jag ber om är att ni inte glömmer bort de människor som lever och stöder landet, som de älskar så mycket, men tyvärr inte kan njuta av det.

Bosatt i Portugal i 15 år.

Keith Basham, São Bartolomeu de Messines.