"Vi säger att det är 'Generation 30', efter 'Generation to the grind', eftersom det är en generation där akademiker sedan 2011 har förlorat 30% av sin köpkraft. Vi lämnade våra föräldrars hus vid 30 års ålder, och därför, enligt uppgifter från Emigration Observatory, 30 % av unga portugisiska emigrerade", sade ordföranden för Porto Academic Federation (FAP), Francisco Porto Fernandes, till Lusa.

Idag, som en del av den nationella studentdagen, som firas på söndag, gick cirka 200 studenter från Portos akademi ner från Trindade till Aliados i tystnad, med bara ljudet av resväskor som hördes till Praça General Humberto Delgado.

Francisco Porto Fernandes identifierar "tre huvudproblem" för unga universitetsstudenter och anser för det första att det finns en "devalvering av akademiker", eftersom "lönen dagen efter högre utbildning inte ens räcker för att betala hyran för en T1".

Det finns också problem med studentbostäder, eftersom "den tidigare regeringen lovade 18 tusen bäddar och bara levererade 474", och bad FAP:s ordförande att den nya regeringen skulle skapa "en nödplan" för denna fråga.

"Det tredje problemet är den psykiska hälsan. I undersökning efter undersökning har vi dramatiska uppgifter om nedgången i studenternas psykologiska välbefinnande, och konkreta åtgärder behövs", som inte innebär att "bara injicera pengar i institutioner", ansåg Porto Fernandes .

Studentledaren vädjade om samstämmighet från de ansvariga som talar om att förbättra den psykiska hälsan, men studenterna fortsätter att ställas inför "tentaperioder med tre och fyra tentor samma vecka" eller en "30-timmars arbetsbelastning per vecka".

För Francisco Porto Fernandes blir de tre temana till slut ett: "Det här är bara ett tema. Det är i grund och botten temat att värdesätta högre utbildning och värdesätta Portugals framtid".

"Vi är här idag för oss själva, studenterna, men också för landet. Vi studenter vill inte lämna vår familj eller våra vänner. Men landet kan inte heller slösa miljarder euro på utbildning för export", ansåg han.

"Ett land som inte investerar i utbildning, som föraktar utbildning, är ett land som är självdestruktivt på medellång sikt. Av alla anledningar: för social rörlighet, för att oavsett var man är född drömma om en bättre framtid, men också ur perspektivet för landet som kollektiv", betonade han.