Hans tidiga liv präglades av ett engagemang för andliga strävanden; han avsade sig jordiska ägodelar för att leva ett asketiskt liv, till en början i en skog i stiftet Meaux.

Under sina senare år kontaktades Felix av Sankt Johannes av Matha, en ung adelsman som sökte vägledning för att etablera en religiös orden.

Trots att Felix vid den tiden var över sjuttio år accepterade han gärna detta gudomliga kall. Duon reste till Rom, där de under Innocentius III:s påvedöme fick formellt godkännande att grunda en ny orden. Denna orden, allmänt känd som trinitarierna, spred sig snabbt över Europa och grundade ett stort antal kloster som ägnade sig åt dessa lovvärda insatser, särskilt mot bakgrund av den tidens utmaningar med fångenskap och slaveri.

Felix ägnade sitt liv åt att övervaka trinitariernas tillväxt i Frankrike och flyttade till klostret Cerfroid, som blev ordens moderhus. Hans trogna administration och engagemang för ordens mission är anmärkningsvärda; han sägs ha bevittnat ordens grundande av sexhundra kloster inom fyrtio år. Felix avled den 4 november 1212, vid åttiofem års ålder. Han helgonförklarades av påven Urban IV år 1262.