Mungo och merkat tillhör båda familjen herpestidae, men mungo (känd som mangusto på portugisiska) är den enda mungo som du sannolikt kommer att få se här i Portugal.

De är långa, lurviga varelser med spetsigt ansikte och en buskig svans och är inte gnagare utan köttätare. (För den som är intresserad kan jag berätta att den korrekta pluralformen av "mungo" inte är "mongeese" utan "mongooses". Orsaken? De två orden mungo och gås har helt olika ursprung, och därför olika pluralord).

Den egyptiska mongonosen är begränsad till södra Portugal och är en art som är infödd i kustområdena längs Medelhavet mellan Nordafrika och Turkiet, och Afrika.

De rör sig i rask galopp eller lågt slinkande och är inte lätta att se eftersom de använder sig av tätt skydd. Huruvida de är införda eller inhemska på Iberiska halvön är enligt Wikipedia tveksamt.

Vissa är ensamma nästan hela livet och andra lever i stora grupper, som kallas flockar, mobbar eller kolonier, beroende på art. Ofta kan stora flockar bestå av upp till 50 individer, och i stora flockar ser man ofta gruppvård av ungarna.

Människor har länge beundrat mungiporna för deras förmåga att döda giftiga ormar. Denna egenskap har också blivit berömd av Rudyard Kipling i hans berättelse "Rikki-Tikki-Tavi" från 1894, där en mungo räddar en människofamilj från elaka kobror.

De är formidabla motståndare för ormar främst på grund av sin snabbhet och smidighet, vilket hjälper dem att inleda snabba attacker när de känner en öppning. Men vissa arter har också en extra fördel - de har utvecklat en resistens mot ormgift, vilket gör att de kan fortsätta kämpa även efter att ha fått ett bett som skulle döda de flesta djur i deras storlek.

De är inte immuna mot giftet, men tack vare särskilda mutationer i deras system har nervgiftet svårt att binda till deras nikotiniska acetylkolinreceptorer, vilket gör det mindre effektivt.

De blir vuxna mellan 9 månader och 2 år och lever mellan 6 och 10 år i det vilda. De står upprätt för att leta efter faror, vilket för oss till merkater, som nästan omedelbart känns igen på sitt vakande beteende som "väktare".

Sorkater

Ökenråttor (på portugisiska suricata) lever i alla delar av Kalahariöknen, i stora delar av Namiböknen, i sydvästra Angola och i Sydafrika. De är den enda medlemmen av släktet Suricata, ett vesselliknande djur som också tillhör familjen mungoar.

Vi vet en hel del om dessa söta varelser tack vare naturprogram där deras liv har dokumenterats i detalj, och en viss TV-reklam där de förekommer, vilket har gjort dem omedelbart igenkännliga.

Vaktpostrollen innehas av en hjälpreda eller en icke-odlare, som har en anmärkningsvärd syn och som håller utkik efter eventuella rovdjur och potentiella hot när gruppen är borta från hålan, och som slår larm genom att ge ifrån sig ett distinkt skällande. Denna position roterar mellan olika medlemmar i gruppen utan någon särskild ordning.

De är också smarta. En studie vid St Andrew's University i Skottland har visat att surikater använder sig av ett komplext samordnat beteende som kan mäta sig med schimpanser, babianer, delfiner och till och med människor. De löser uppgifter med hjälp av sin "mob" men också genom självständigt tänkande, och i studien såg man att surikater använde sig av en mängd olika sociala och ensamma beteenden för att lösa uppgifter.

Surikater må se bedårande ut med sina stora ögon och sitt familjeorienterade beteende, men de har utvecklat en teknik för att hantera giftet som finns i skorpioner, som de äter.

På ett smart sätt tar surikaten sikte på svansen och biter av skorpionens sting och kastar den. Utan sin svans kan skorpionen inte leverera sitt gift, men det finns fortfarande gift på dess exoskelett, och för att bekämpa detta har surikater lärt sig att gnugga skorpioner i sanden för att avlägsna allt kvarvarande gift.

Intressant nog behöver surikater, trots att de lever i öknen, inte extra vatten i sin kost. De får all fukt de behöver från de insekter och larver de äter, medan vi vanliga dödliga skulle dö inom 3-5 dagar utan extra vatten.

Author

Marilyn writes regularly for The Portugal News, and has lived in the Algarve for some years. A dog-lover, she has lived in Ireland, UK, Bermuda and the Isle of Man. 

Marilyn Sheridan