"Leveranserna av LNG under de första sex månaderna 2024 kom från tre källor, nämligen USA (13 LNG-tankfartyg), Nigeria (11 LNG-tankfartyg) och Ryssland (1 LNG-tankfartyg)", rapporterade tillsynsmyndighetenför energitjänster(ERSE), i Bulletin on the Use of Gas Infrastructures.

Även om LNG-terminalen i Sines mestadels tog emot LNG-tankfartyg från USA, var Nigeria den största leverantören till Portugal under denna period och stod för 49,2% av den totala importen, med amerikansk gas som stod för 45,9%.

I maj rapporterade Expresso att Portugal återigen hade tagit emot en leverans av flytande naturgas från Ryssland, efter mer än sex månader utan någon import av rysk gas, med hänvisning till uppgifter från REN - Redes Energéticas Nacionais och Sines Port Authority (APS).

Transporten gjordes av Boris Davydov, en 299 meter lång LNG-tanker under cypriotisk flagg, som lämnade den ryska hamnen Sabetta (på Jamalhalvön) och anlände till Sines tidigt på morgonen den 4 maj och lämnade hamnen morgonen därpå.

I studien "The troubled divorce of Russian gas in Europe", som publicerades i mitten av juli och som är resultatet av ett samarbete mellan Francisco Manuel dos Santos Foundation(FFMS) och det USA-baserade Brookings Institution, dras slutsatsen att Europas energiberoende av Ryssland kvarstår, mer än två år efter invasionen av Ukraina, med regionala skillnader i tillgång till energi och åtgärder.

Enligt författarna Samantha Gross och Constanze Stelzenmüller är "Europa än så länge till stor del beroende av importerad gas, och har begränsat sig till att diversifiera sina leverantörer och öka sitt relativa beroende av LNG, som är dyrare".

I studien konstateras att Europas svar efter den ryska invasionen av Ukraina i februari 2022 var snabbt "och otänkbart före konflikten", men döljer regionala skillnader i tillgång till energi och i de åtgärder som vidtagits, vilket kommer att göra ett enhetligt politiskt svar svårt i framtiden.

Vidare påpekar författarna att den minskade efterfrågan och ersättningen med LNG har inneburit allvarliga förluster för energiintensiva industrier, kontroversiella subventioner, protektionistisk politik och ökade politiska spänningar mellan europeiska länder.

"Detta är därför en ofullständig bana och utsatt för framtida risker, såsom fortsatt utpressning mot europeiska länder som fortsätter att importera rysk gas, slutet på det ukrainska gascirkulationsavtalet, en eventuell Trump-seger i det amerikanska presidentvalet i november, eller den höga volatilitet som är typisk för LNG-marknaden", påpekar analysen.

Före kriget i Ukraina kom mer än 40% av den naturgas som Europa importerade från Ryssland, som är Europas största enskilda leverantör. Vissa europeiska länder var beroende av Ryssland för mer än 80% av sin gasförsörjning, och Tyskland var den volymmässigt största kunden av rysk gas och importerade nästan dubbelt så mycket som Italien, som var den näst största kunden.

År 2023 skulle Europa fortfarande importera 14,8% av sin totala gasförsörjning globalt från Ryssland, varav 8,7% via pipelines och 6,1% i form av LNG.