George Orwell hade rätt i "Animal Farm": "Alla djur är lika, men vissa är mer lika än andra." Om du läser FN-stadgan kommer du att upptäcka att den innehåller exakt samma princip, även om den är mer elegant och mindre explicit formulerad.

Det finns mycket text i FN-stadgan om att undertrycka "aggressionshandlingar" och undvika "hot om eller användning av våld mot någon stats territoriella integritet eller politiska oberoende", men allt detta övertrumfas av artikel 27, som ger var och en av stormakterna vetorätt på alla beslut i säkerhetsrådet.

Det innebär i praktiken att alla andra länder omfattas av FN:s regler, men att de fem "permanenta medlemmarna" i säkerhetsrådet - Kina, Frankrike, Ryssland, Storbritannien och USA - inte gör det. Vissa länder är också mer jämställda än andra.

Säkerhetsrådet är FN:s verkställande myndighet, men det kan lika lite beordra Vladimir Putin att upphöra med invasionen av Ukraina (det ryska vetot) som det kunde ha hindrat USA från att invadera Irak (det amerikanska vetot). Reglerna som säger att inget lands gränser kan ändras med våld och att ingen får ingripa i ett lands inre angelägenheter, men dessa regler binder inte de berömda fem.

Detta var inte något oavsiktligt förbiseende av författarna till stadgan, utan det var ett konstruktionselement. Stadgan undertecknades i San Francisco i juni 1945, sex veckor efter Tysklands kapitulation och sex veckor före den första användningen av kärnvapen och Japans kapitulation.

Minst 50 miljoner människor hade dödats under de sex föregående krigsåren och de flesta städerna i Europa och Asien låg i ruiner. De som förhandlade fram stadgan var inte idealister, utan realister som var livrädda för det moderna krigets destruktivitet och som försökte skriva regler som skulle övertyga stormakterna om att acceptera en regelbaserad internationell ordning.

Stormakterna accepterade dem, men bara på villkor att de själva var undantagna från reglerna, och det är den verkliga världsordningen. Den kan inte hjälpa Ukraina, men det har alltid varit så. Ingenting har gått förlorat, eftersom FN egentligen inte var avsett att stoppa alla krig.

FN skapades för att förhindra fler krig mellan stormakterna, eftersom stormaktskrigen - "världskrigen" - är de stora massmördarna. Med viss hjälp av teorin om kärnvapenavskräckning har FN lyckats med denna viktiga uppgift i 75 år nu.

Dag Hammarskjöld, FN:s andra generalsekreterare (som sköts ner och dödades på väg att förhandla fram ett eldupphör) var mycket tydlig med vad FN och hela den "regelbaserade världsordningen" var till för: "inte för att föra mänskligheten till himlen, utan för att rädda den från helvetet".

Sir Brian Urquhart, som kämpade under andra världskriget och var en av de första allierade soldaterna i koncentrationslägret Bergen-Belsen 1945, engagerade sig i de nya FN så snart freden kom och tjänstgjorde under fyra generalsekreterare under fyra decennier. Han uppfann praktiskt taget fredsbevarande.

Han tillbringade sitt sista årtionde som undergeneralsekreterare för särskilda politiska frågor, och jag frågade honom en dag varför han fortsatte. Han svarade: "I det första fallet är det oerhört intressant. Om man vill se hur den mänskliga tragikomiken utvecklas är detta en fantastisk plats på första parkett, och då och då kan man göra något åt saken."

"Man kan förhindra att någon avrättas, man kan förhindra att något förstörs. Det är en droppe i havet, men ... man kan ibland kontrollera en konflikt - och det viktigaste är att tillhandahålla en plats där kärnvapenmakterna kan komma ut ur sina konfrontationer....".

"Som Hammarskjöld en gång sa: Även om ingen av oss någonsin kommer att få se den världsordning vi drömmer om under vår livstid, så är ändå ansträngningen att bygga upp denna ordning skillnaden mellan anarki och en tolerabel grad av kaos."

Urquhart dog förra året vid 102 års ålder, men om jag kunde fråga honom om Ukrainas president Volodymyr Zelensky borde ha gått med på samtal om eldupphör med Ryssland, är jag säker på att han skulle ha svarat ja. Inte för att Zelensky borde pruta bort sitt lands frihet, utan för att väldigt många människor kommer att dö de närmaste dagarna om det inte blir någon vapenvila.

Det är alltid värt att göra en extra insats.

Author

Gwynne Dyer is an independent journalist whose articles are published in 45 countries.

Gwynne Dyer