Det finns många olika orsaker till förändringar i tarmfunktionen. De kan vara strukturella, till exempel nervskador i ryggmärgsnerverna, eller muskelskador orsakade av operation, graviditet eller skada. Vissa läkemedel kan också påverka tarmfunktionen. Andra problem och sjukdomar kan också leda till inkontinens, till exempel diabetes och Parkinsons sjukdom.
Kvinnor som har fött vaginalt, äldre personer (upp till 25 %) och personer som har drabbats av någon form av trauma, t.ex. en olycka, operation eller stroke, har en högre risk att drabbas av avföringsinkontinens. Personer som har inflammatorisk tarmsjukdom eller irritabelt tarmsyndrom löper också större risk att drabbas av detta tillstånd.
En stillasittande livsstil, övervikt och diet påskyndar också dess uppkomst.
Å andra sidan kan otillräcklig vätskeintag orsaka förstoppning. Alkohol, särskilt öl, kan leda till tarmproblem.
Det finns olika typer av tarmkontrollproblem, de två viktigaste är förstoppning och diarré. Symtom på diarré är bland annat: frekvent och oönskad vattnig avföring, buksmärta, kramper och uppblåsthet, illamående och aptitlöshet, feber och blod i avföringen. Symtomen på förstoppning är: förändrade tömningsvanor och minskad frekvens, behov av extra ansträngning, svår passage av avföring eller i form av pellets, en känsla av att tarmen ännu inte har tömts helt, uppblåsthet, magkramper och illamående.
Det finns flera behandlingsalternativ för avföringsinkontinens, från beteendetekniker som kostomläggning, tarmrehabilitering och bäckenmuskelövningar, till receptbelagda läkemedel.
På senare år har dock sakrala nervstimulering (sakral neuromodulation) visat sig vara den mest effektiva behandlingen. Vid denna behandling används en liten implanterad neurostimulator för att skicka milda elektriska impulser till sakrala nerven för att minska symtomen.
Sacrala nervstimulering innebär att man använder en kirurgiskt implanterad anordning som stimulerar sacralnerven med milda elektriska impulser. Sakralnerven styr tarmen och musklerna som är relaterade till analfunktionen.
Patienterna rekommenderas att utföra en provutvärdering i förväg för att avgöra om ingreppet är en lämplig lösning för att stimulera sakralisnerven.
Försöksutvärderingen innebär att man placerar en elektrod (en tunn tråd) på ryggraden, fäst vid en liten stimulator som kan bäras i ett bälte. Stimulatorn skickar lätta elektriska impulser genom elektroden till en av sakrala nerverna, dessa impulser kommer sedan att resultera i en normal tarmfunktionsrörelse.
Stimulering av sakrala nerver används för att behandla de olika symtomen på avföringsinkontinens, inklusive ofrivilligt utsläpp av gas, flytande eller fast avföring.
Sacralnervstimulering kan hjälpa patienten att återuppta normala aktiviteter och undvika frustrerande upplevelser.