Ryssland: Vad var det som hände?

Men varför? Det finns ingen anledning att tro att Wagner-grundaren hade tyst stöd från president Vladimir Putin eller någon annan. Prigozhin är känd för sitt känslomässiga och hänsynslösa beteende, och regimen verkade verkligen ta hans hot på allvar.

Maskiner grävde stridsvagnsfällor över huvudvägarna i utkanten av Moskva, skyddade av maskingevärsställningar, och befolkningen uppmanades att stanna hemma. Flera helikoptrar från det ryska flygvapnet som försökte attackera Wagnerkonvojen som kom uppför M4 sköts ned under dagen.

Putin hade redan på lördagsmorgonen i nationell TV fördömt "förrädarna" i de starkaste ordalag. "Alla de som medvetet valt förräderiets väg...kommer att drabbas av ett oundvikligt straff", lovade han - men tolv timmar senare slöt han en överenskommelse som inte innebar något straff alls.

Eller rättare sagt, Aleksandr Lukasjenko, Vitrysslands president och Europas längst regerande diktator, meddelade att han hade gjort upp om att Prigozjin skulle beordra alla Wagnertrupper att återvända till sina baser och sedan själv gå i exil i Vitryssland. Både han och hans 25 000-tals Wagnersoldater skulle få amnesti: ingen skulle straffas.

Den enda förklaring Prigozhin gav till sin helomvändning var att han inte ville utgjuta "ryskt blod". Det verkar osannolikt, med tanke på att han redan har sagt (a) att 20 000 Wagner-krigare dödades i slaget vid Bakhmut, och (b) att han vet att invasionen av Ukraina motiverades på helt falska premisser.

Så utsikterna till ytterligare några ryska dödsfall för att befria landet från de två män som han anklagar för att både ha provocerat fram och misslyckats med kriget i Ukraina, försvarsminister Sergei Shoigu och försvarsstabschefen Valery Gerasimov, verkar inte ha fått honom att ändra sig i sista stund. Kanske fanns det någon annan beräkning i spelet, men vad var det?

Hundratals analytiker i ett dussintal länder arbetar just nu med detta mysterium, eftersom Ryssland fortfarande är en viktig plats, och Putins makt har helt klart skadats av denna bisarra incident.

Åtminstone är bristen på folkligt motstånd mot Prigozjins kuppförsök (om det nu var vad det var) djupt oroande för Putin. Befolkningen i de ryska städer som Wagner-trupperna ockuperade, Rostov-on-Don och Voronezh, var i allmänhet välkomnande mot dem och applåderade och jublade till och med när de drog sig tillbaka igen på söndagen.

Dessutom visade ingen av de ryska reguljära arméenheter som Wagnertrupperna stötte på fientlighet mot dem eller försökte hindra deras rörelser på något sätt, trots att de uppenbarligen agerade utan officiellt tillstånd. Detta borde vara djupt oroande för Kreml.

Och varför i hela friden lät Putin den vitryske diktatorn Lukasjenko förhandla med Prigozjin åt honom? Det får Putin att framstå som ännu svagare, när skenet av styrka är en diktators viktigaste tillgång.

Jag inser att jag ställer frågor här och inte ger några svar, men det står åtminstone klart att det pågår mycket mer inom den ryska eliten än vad som är synligt för utomstående. Lojaliteter och förväntningar förändras, och till och med det "möjligheternas fönster" som de ukrainska ledarna har hoppats på kan öppna sig någon gång snart.

Under tiden bör ni tänka på detta. Yevgeny Prigozhin lade upp en mängd arga meddelanden på "Telegram" under krisen, och särskilt ett av dem kommer att spridas och vinna genklang bland de yngre ryssar vars liv kriget i Ukraina fördärvar. Prigozhins folk har stridit i Donbas sedan 2014, och han vet var kropparna är begravda.

"Vi slog [ukrainarna], och de slog oss. Det var så det pågick under de åtta långa åren, från 2014 till 2022. Ibland ökade antalet skärmytslingar, ibland minskade de."

"Den 24 februari [2022, dagen för invasionen] hände inget extraordinärt i Ukraina. Nu försöker försvarsministeriet lura allmänheten, lura presidenten och berätta en historia om att det var någon galen aggression från Ukraina; att Ukraina - tillsammans med hela Nato-blocket - planerade att attackera oss."

"Kriget behövdes för att Shoigu skulle kunna [få en befordran]. Kriget var inte för att 'avmilitarisera' eller 'avnazifiera' Ukraina. Det behövdes för en extra stjärna."

Man bör tillägga att det också behövdes som Putins arvsprojekt (att återförena åtminstone de slaviska delarna av det gamla Sovjetunionen), men man förväntar sig inte att Yevgeny Prigozhin ska gå in på det.

Gwynne Dyer is an independent journalist whose articles are published in 45 countries.

Gwynne Dyer