Allt prat om demokrati går bra i Europa och Nordamerika, men det stinker av hyckleri på andra håll. Tre århundraden av imperialism och västvärldens uppenbara misslyckanden med att försvara demokratin i Afrika, Mellanöstern och Asien under den senaste tiden gör att dessa påståenden låter absurda för människor i utvecklingsländerna.

Brasiliens president Luiz Inácio "Lula" da Silva sade i Kina för två veckor sedan att "Förenta staterna måste sluta uppmuntra till krig och börja tala om fred" i Ukraina.

Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov, som var i Brasilien lite senare, säger att "vi är tacksamma mot våra brasilianska vänner för deras utmärkta förståelse för hur denna situation har uppstått".

John Kirby, talesman för USA:s nationella säkerhetsråd, anklagar Lula för att "efterlikna rysk och kinesisk propaganda", men från Indonesien till Sydafrika och Brasilien hör man samma sorts prat.

I stället för att ansluta sig till handelsembargot mot Ryssland köper de rysk olja och gas med stor rabatt och gör ingen skillnad mellan angripare och försvarare. Det finns en hel del egenintresse i detta, men det finns också en genuin oförståelse för varför västländerna bryr sig så mycket om invasionen av Ukraina.

Västvärlden brydde sig inte ett dugg om Saudiarabiens tio år långa militära intervention i Jemen. Dess enda synliga intresse i det krigshärjade Sudan är att få ut sina egna medborgare. Ändå öser Väst pengar och vapen in i Ukraina, även om de skenande energipriserna och den förkrossande skuldsättningen slår mot levnadsstandarden och destabiliserar regeringar i hela utvecklingsvärlden.

Den "globala södern" ser bara dubbelmoral och rasism i detta. Är ukrainarna viktigare för att de är vita européer? Det är en bra fråga.

Västvärlden har inte hjälpt sin sak genom att hävda att dess stöd till Ukraina är en del av en global kamp för demokrati. Det är inte ett argument som tilltalar auktoritära regimer. De skulle vara mycket mer mottagliga för ett argument som bygger på suveränitet, så varför hör vi så lite om det?

Regeringarna i väst håller fast vid "demokratin är i fara"-linjen eftersom den ger mycket bättre genklang hos deras egna inhemska publik än något abstrakt juridiskt argument om att försvara den internationella lagen om gränsers okränkbarhet. Det är dock hela Ukrainas självständiga existens som står på spel, inte bara dess politiska system.

Rysslands president Vladimir Putin gillar definitivt inte demokrati, och han har varit mycket fientlig när länder vid Rysslands egna gränser har demokratiska revolutioner. Men tanken att han har inlett något korståg för att krossa demokratin - ja, att hans ambitioner på något sätt sträcker sig utanför det gamla Sovjetunionens tidigare gränser - är helt enkelt löjlig.

I praktiken är den ryska invasionen av Ukraina ett arvsprojekt som gått snett för en åldrande diktator. Putin ville bygga ett monument åt sig själv genom att förena de tre länder som under det ryska imperiet kallades "alla Ryssland" (nu Ryssland, Vitryssland och Ukraina).

De talar alla östslaviska språk, men vad spelar det för roll? Tjeckien, Polen och Slovakien talar alla västslaviska språk, men de är självständiga länder. Putins dröm var en dårskap som bara kunde uppnås med våld - och det visade sig att han inte hade riktigt tillräckligt med våld, eftersom resten av Europa stod i vägen.

Västvärldens länder kom inte enhälligt till Ukrainas försvar för att de älskade ukrainare. De gjorde det för att Ryssland bröt mot den heliga regel från efter 1945 som FN grundades på: gränser får inte längre ändras med våld. Erövring, som hittills varit drivkraften bakom de flesta historiska förändringar, är hädanefter olaglig.

Denna revolutionära förändring accepterades endast på grund av att kärnvapen gjorde kriget till ett apokalyptiskt, existentiellt hot. Den tas på största allvar i de utvecklade länderna, vars krig redan var de mest destruktiva, men den har också besparat många länder i det globala syd från gränsöverskridande krig som skulle ha varit oundvikliga enligt de gamla reglerna.

De nya reglerna har också brutits, framför allt i samband med USA:s invasion av Irak 2003, men de har respekterats under de senaste 77 åren i en omfattning som skulle förvåna våra förfäder. Det är den verkliga principen som västländerna ser som det som står på spel i Ukraina: okränkbar suveränitet, inte "demokrati".

Skulle det vara värt för västvärlden att förklara tydligare vad dess verkliga grundprincip är i Ukraina? Nej, förmodligen inte. Ingen i utvecklingsländerna skulle tro på det, även om det råkar vara sant.

Author

Gwynne Dyer is an independent journalist whose articles are published in 45 countries.

Gwynne Dyer