Jag avfärdade tanken utan vidare och frågade "Var kommer pengarna ifrån?", men jag är skyldig den läsaren en ursäkt. Han var "förtvivlad" eftersom han inte kunde tänka sig något annat sätt som konflikten rimligen kunde sluta på än i en ultimat förintelse, nukleär eller på annat sätt.

Han hade kommit fram till denna besynnerliga idé om att köpa ut palestinierna i brist på något mer rimligt resultat, och jag hade undvikit hans verkliga fråga. Så här är mitt riktiga svar, för vad det är värt.

Det viktigaste först. Kan pengar ensamma någonsin skapa fred i regionen?

Det skulle behöva vara en mycket stor summa pengar, eftersom den palestinska befolkningen på Västbanken och i Gazaremsan uppgår till omkring fem miljoner människor. De direkta kostnaderna för en omlokalisering skulle uppgå till minst 100 000 dollar per person, med tanke på att bostadspriserna skulle skjuta i höjden i andra delar av arabvärlden om fem miljoner människor med kontanter kom in på marknaden samtidigt.

Lägg till ytterligare 100.000 dollar per person för levnadskostnader, eftersom det skulle ta lång tid för många av dessa palestinier att hitta jobb i sina nya hem, eller aldrig hitta dem. Och många av dem skulle äga egendom som de måste kompenseras för när de lämnar, så lägg på i genomsnitt 50 000 dollar per person för det. Det är en cool kvarts miljon per huvud.

Men du är inte klar än. Det täcker kostnaderna för omlokaliseringar och kompensation för fysiska tillgångar, men varför skulle palestinier vilja lämna överhuvudtaget? Bomber och stridsvagnar är undantagna från denna transaktion, så ert enda sätt att övertala palestinierna att lämna sitt hemland skulle vara mer pengar. Mycket mer.

Vad sägs om ytterligare en kvarts miljon dollar per capita, totalt en halv miljon var? Om palestinierna på Västbanken och Gazaremsan accepterade ett sådant erbjudande skulle den totala kostnaden bli bara 2,5 biljoner dollar, vilket motsvarar tre år av USA:s nuvarande försvarsutgifter.

Naturligtvis skulle det tillkomma några extra kostnader. De två miljoner palestinier som faktiskt är israeliska medborgare skulle behöva få samma erbjudande, och en mindre men ändå ganska betydande kompensation skulle behöva betalas ut till de sex miljoner palestinska araber som bor i de omgivande länderna, främst Jordanien, Libanon och Egypten. Säg totalt 4 biljoner dollar.

Ur finansiell synvinkel är det inte helt otänkbart. Juridiskt skulle det kunna ses som en mer generös version av vad som händer när regeringen gör en "compulsory purchase order", tar över någons egendom för att dra en väg men erbjuder full kompensation.

Förutom, förstås, att det i det här fallet skulle krävas ett frivilligt samtycke från alla palestinier, eller åtminstone från de allra flesta av dem. En halv utköpsklausul är ingen utköpsklausul alls, och även om en del människor skulle acceptera erbjudandet skulle väldigt många vägra, oavsett hur generöst det var.

Om du tvivlar på det, prova bara stöveln på den andra foten för ett ögonblick. Vad skulle hända om arabvärlden försökte lösa problemet genom att köpa ut de judiska israelerna? En halv miljon dollar per person, alltså ett par miljoner för en genomsnittlig familj och det dubbla för de ultraortodoxa eftersom de har mycket större familjer.

Arabvärlden skulle kunna få fram tillräckligt med pengar för det (eller snarare de rika Gulfstaterna), precis som Israels vänner i väst skulle kunna få fram pengar för att betala för den omvända lösningen. Det skulle ändå inte fungera.

Det handlar aldrig bara om pengar. Det handlar om tradition och grannskap och en känsla av plats. För många i den här delen av världen handlar det också om djupt religiöst hat och stora historiska klagomål. Man kan inte bara köpa sig fri från allt det.

Så vad är det vi har kvar? Precis samma sak som Binyamin Netanyahu och de olika ledarna för Hamas har ägnat de senaste trettio åren åt att försöka döda: "tvåstatslösningen". Ingen har någonsin tyckt att det var en fantastisk lösning, men de klokare människorna på båda sidor förstod att det var den minst dåliga lösningen. I själva verket den enda genomförbara lösningen.

De senaste sju månaderna, hur hemska de än har varit, har med all önskvärd tydlighet visat att detta är sant. Trots den enorma klyftan mellan de högteknologiska israeliska styrkorna och Hamas 28 (nu kraftigt utarmade) underjordiska bataljoner kan ingen av sidorna tillfoga den andra ett avgörande nederlag, så de kan lika gärna sluta.

Ha tålamod. Tvåstatslösningen kan vara tillbaka på bordet tidigare än du tror.

Author

Gwynne Dyer is an independent journalist whose articles are published in 45 countries.

Gwynne Dyer